Min kompis Teen Mom, hon som har fått barn innan 30 alltså (Info för läsare utanför Stockholms innerstad, som annars kan bli förvirrade), har en djävulsbaby i sin mammagrupp.
Bevis ett.
Djävulsbabyn är bara klädd i svarta bodys, trots att det typ inte finns svarta barnkläder.
Föräldrarna till djävulsbabyn har väl fått färga in alla kläder med Dylon, för att inte djävulsbabyn ska döda dem.
Inte starkt nog säger ni, uh-huh, men se det i ljuset av bevis två.
Bevis två.
Teen Mom och Teen Dad hade nyligen haft med sig Baby Teen till en meetup där djävulsbabyn var med.
Baby Teen hade – som åttamånaders barn gör – försökt få kontakt med djävulsbabyn, som då hade utstött ett läte någonstans mellan morrning från större rovdjur och metal-growl.
Baby Teen var förstås omöjlig att trösta under rätt lång tid framåt. Men samtidigt kvar i livet, vilket bara känns som tur under omständigheterna.
"Hoho, det var inte första gången hon skrämmer en liten kille så här", hade djävulsbabyns morsa sagt. Som om det vore helt normalt att en åttamånaders baby utstöter ett läte någonstans mellan morrning från större rovdjur och metal-growl.
Gå inte dit igen, sade jag till Teen Mom.
Kommentera